Måste få ut min ilska NU! En tjej ringde mig, hon har anorexia, hon berättar att en i personalen på akuten hon ligger på sa att hon inte är underviktig (trots att hon är det). Flickan blev helt förstörd och jag kan verkligen förstå henne. När man är längst ner tar man allt sånt som att man är tjock. Så jag ringde till hennes avdelningen och berättade att jag var förbannad att X i personalen hade sagt så. Som svar får jag "Vi får inte berätta om det finns någon med det namnet som ligger på sjukhuset, men jag kan berätta detta vidare till den det berör." Och så la dem på. Jaha. Jag är fortfarande lika arg! Men... jag måste släppa det... nu. Jag öppnar fönstret och vädrar ut ilskan. Jag gjorde ju iallafall allt jag kunde.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag orkar inte! Jag har fått nog! Hur jävla efterbliven kan man vara?! Jag kan ingenting. Allt jag gör blir fel. Jag är inte värd att finnas till. Jag borde vara död. Jag klarar inte av betygen, stressen, allt det där som alla andra klarar av. "Jag f...

Tillbaka på avdelningen. Imorgon skrivs jag ut. Jag gråter. Jag orkar inte mer. Patetiska liv....

Snart ska vi baka scones här på avdelningen till kvällsfikat. Det var mitt förslag och jag har bestämt mig för att ge Ana en spark i baken och äta en macka mer än vad det står på matschemat för det vill jag ha. Hoppas jag klarar det.  Just nu mår ...

JAAAAAAA. Nu är det bestämt, jag ska flytta till antingen jourhem eller familjehem eller båda delar. Nu har jag något att kämpa för, något att tänka på när jag är på botten. Innan samtalet grät jag floder, trodde inte att jag skulle få flytta. Men jo...

Jag mår konstigt. Jag förstår inte själv. Hur kunde jag gå från så taggad till att känna hopplöshet så fort? Detta liv är krävande. Min familj tar kål på mig. Jag tänker fråga avdelningen sen om jag får åka tillbaka. Jag orkar inte ens se mina föräld...