Jag mår konstigt. Jag förstår inte själv. Hur kunde jag gå från så taggad till att känna hopplöshet så fort? Detta liv är krävande. Min familj tar kål på mig. Jag tänker fråga avdelningen sen om jag får åka tillbaka. Jag orkar inte ens se mina föräldrar. Jag vill inte höra deras röst. Jag står inte ut, jag klarar inte av det. Hur kunde det gå så fel? Varför? Jag vet inte själv, men jag önskar att jag gjorde. Då hade jag rättat till allt. Jag känner jämt en ilska för mina föräldrar. Jag kan inte förklara den med ord. Det gör ont i mig när dem pratar med mig och jag är arg - på ingenting, egentligen. Eller allt, kanske man kan säga. Jag måste flytta, måste måste måste. Står inte ut länge till. Jag vill fly till avdelningen, jag hoppas att dem förstår mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag orkar inte! Jag har fått nog! Hur jävla efterbliven kan man vara?! Jag kan ingenting. Allt jag gör blir fel. Jag är inte värd att finnas till. Jag borde vara död. Jag klarar inte av betygen, stressen, allt det där som alla andra klarar av. "Jag f...

Tillbaka på avdelningen. Imorgon skrivs jag ut. Jag gråter. Jag orkar inte mer. Patetiska liv....

Snart ska vi baka scones här på avdelningen till kvällsfikat. Det var mitt förslag och jag har bestämt mig för att ge Ana en spark i baken och äta en macka mer än vad det står på matschemat för det vill jag ha. Hoppas jag klarar det.  Just nu mår ...

JAAAAAAA. Nu är det bestämt, jag ska flytta till antingen jourhem eller familjehem eller båda delar. Nu har jag något att kämpa för, något att tänka på när jag är på botten. Innan samtalet grät jag floder, trodde inte att jag skulle få flytta. Men jo...

Idag har jag både vunnit och gått med äs. Mest vunnit, anser jag. Jag åt frukost som vanligt på morgonen hemma. Sen en liten liten lunch i skolan för att sedan äta ett lunch-mellanmål med en vän. Amerikanska pannkakor. Jag åt säkert tio stycken, jag ...