Jag har inte skrivit på några dagar men nu så. Jag mår dåligt igen. Det har gått nerför de senaste dagarna, vilket gör mig rädd. Kommer jag falla tillbaka helt? Det har ju blivit så bra! Jag kan inte kontrollera mina känslor, jag vet inte hur jag ska göra. Vill må bra men hur? Jag hade läkarsamtal idag och läkaren sa att jag inte får börja med den extrema behandlingen mot acne pga att jag kan bli mer deprimerad. Det dem inte förstår är att jag skulle säga till isånafall. Jag vill väl inte må dåligt, hallå?! Men nej. Där krossades mina drömmar om att bli fin. Jag är äcklig, äcklig och ful. Fyfan för mig. Efter läkarsamtalet åkte jag till ett samtal på äs enheten. Det blev inget bra, jag satt och klagade och surade. Barnsligt tycker jag nu i efterhand, men gjort är gjort. Fick iallafall fram min åsikt, väldigt tydligt. Nu ska jag iväg och besöka en gymnasieskola. Första besöket. Jag hoppas att det är en bra skola. Väljer mellan den och två andra. Hoppas hoppas! Ja, inlägget nu blev kanske lite rörigt och sa nog inte så mycket. Men det var skönt för mig att få ner det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag orkar inte! Jag har fått nog! Hur jävla efterbliven kan man vara?! Jag kan ingenting. Allt jag gör blir fel. Jag är inte värd att finnas till. Jag borde vara död. Jag klarar inte av betygen, stressen, allt det där som alla andra klarar av. "Jag f...

Tillbaka på avdelningen. Imorgon skrivs jag ut. Jag gråter. Jag orkar inte mer. Patetiska liv....

Snart ska vi baka scones här på avdelningen till kvällsfikat. Det var mitt förslag och jag har bestämt mig för att ge Ana en spark i baken och äta en macka mer än vad det står på matschemat för det vill jag ha. Hoppas jag klarar det.  Just nu mår ...

JAAAAAAA. Nu är det bestämt, jag ska flytta till antingen jourhem eller familjehem eller båda delar. Nu har jag något att kämpa för, något att tänka på när jag är på botten. Innan samtalet grät jag floder, trodde inte att jag skulle få flytta. Men jo...

Jag mår konstigt. Jag förstår inte själv. Hur kunde jag gå från så taggad till att känna hopplöshet så fort? Detta liv är krävande. Min familj tar kål på mig. Jag tänker fråga avdelningen sen om jag får åka tillbaka. Jag orkar inte ens se mina föräld...